Modern svensk "journalistik" har aldrig varit mindre beundransvärd

H G Wessberg efterträder Ulrica Schenström som Fredrik Reinfeldts statssekreterare. Jag hoppas att det är ett bra val, samt att utnämningen drar ett streck under den gångna veckans händelser. Men det tror jag inte, för i SVDs, DNs och aven GPs korta artiklar om utnämningen passar de på att upplysa sina läsare om att "H G Wessberg var en av de statssekreterare i TT:s granskning som svarade att han har betalat för svarta tjänster." Tycker de verkligen att det räcker med det? Har de inte en plikt att tydliggöra påståendet, genom att säga vad det var för tjänster, hur stor omfattningen var, och viktigast av allt, för hur många år sedan det skedde och ännu viktigare, om han hade förtroendeuppdrag då? DÅ kunde man börja snacka om journalistik. Men i dagsläget verkar alla de tidigare så seriösa tidningarna vara i en evig kapplöpning till träskets botten. Som DNs Johannes Åman skriver i sin krönika, Lustration på svenska:

"Hittills har frågan varit om riksdagsledamöter och statssekreterare någon gång köpt svarta tjänster. Men ett vinnande koncept kan varieras och vidareutvecklas."

Och då går alla påstådda "standarder" och prat om journalistisk moral och etik ur fönstret.

När jag var barn lärde jag mig skillnaden mellan en reporter och en journalist - det gjorde alla barn på skolan, när skolans uttryckliga syfte var att lära barn saker. Journalisten hade ett högre anseende än reportern. Skillnaden låg mest i deras arbetssätt. Journalisten grävde och undersökte, såg till att hålla sig neutral och lämnade det upp till läsarna att dra sina egna slutsatser efter att ha granskat de fakta som hade presenterats i en artikel. Reporterns arbete gick mest ut på att förmedla information som oftast kommit till på grund av någon annans arbete. Sverige har, för det mesta, en massa reportrar som gärna tar den finare titeln "journalist", trots att allt de gör är att kopiera och rent av plagiera varandra (och inte minst utländska media), dvs. när de inte ägnar sig åt att hitta på eller vinkla texter för att vilseleda allmänheten. Och det är förkastligt. Ytterligare ett resultat av det urvattnade utbildningssystemet?

En som slår spiken på huvudet är kommunalrådet Paul Lindquist som presenterar paret Cederschiölds förklaring av de städtjänster de köpt i sin blogg under rubriken "Onyanserat mediedrev", och påpekar med all rätt att någon skattskyldighet inte har förelegat (åtminstone inte från deras sida, möjligtvis borde städerskan ha betalat skatt på sina inkomster, i vilket fall är det hon som fuskat) samt att det har "journalisterna" struntat i att påpeka för sina läsare:

"Denna information kan rimligen inte vara okänd för landets journalister, ändå förmedlar de (med ett undantag) inte den till sina läsare. Man kan ju fråga sig varför..."

Jag är dock nöjd över det faktum att Reinfeldt inte känt sig nödgad att anställa ytterligare en kvinna i jämnställdhetens namn. Fyra felaktiga val räcker gott och väl under en mandatperiod.

Andra källor: SVD, DN, DN, SVD, DN, GP, SVD, SVD