Sanningen bakom den höga arbetslösheten i Sverige

Någon kommenterade den höga arbetslösheten bland svenska ungdomar på The Locals hemsida häromdagen. Som en arbetsgivare var jag tvungen att lämna några synpunkter. Här kommer en sammanfattning av dessa. De må vara hårda, men de kommer från hjärtat. Och jag garanterar att de är objektiva. Tänk om jag hade bestämt mig för att lämna subjektiva kommentarer! Jag hoppas att dessa ger en djupare insyn i den oerhörda frustrationen som småföretage i detta land känner.

Varför är arbetslösheten så hög som den är i Sverige?

1) Det är fruktansvärt dyrt att anställa i Sverige. Men på grund av den massiva propagandamaskin är detta ett faktum som i stort sett går de flesta förbi: antingen struntar de i det, eller så vägrar de att tro på presenterade fakta. Många svenskar tror i sin naivitet att de betalar mellan 26 och 36 procent av sin lön i skatt, då mycket av det som arbetsgivaren faktiskt betalar antingen döljs eller inte är tryckt på lönesedeln. Så för många ignoranta anställda framställs arbetsgivarna/företagare som djävlar som har råd med så mycket men som ändå vägrar ge efter för varje påtryckning. Tror det eller ej, men det är faktiskt så att vi betalar så mycket som två gånger en anställds lön för nöjet att anställa personen, som sedan åker skidor och bryter benet så fort han får ett permanent anställningskontrakt och på så sätt belasta oss med ytterligare 15% i sjuklönekostnader under de 3 åren som han bestämmer sig att han behöver för att återhämta sig från skadan (ty det är alltid arbetsgivarens fel när en anställd blir skadad). Detta är utan tvekan en av de största hindren till anställning. Ingen vill gå i konkurs från första dagen.

2) Medan det finns många svenskar som faktiskt arbetar hårt så är den dyster sanningen att det finns många som kan tyckas vara naturligt lata. Det finns inget "snällt" sätt att säga detta. Sverige har blivit ett land som är befolkat av mesar som har lärt sig att aldrig ta ansvar för sina handlingar, som inte inser att ens gärningar får konsekvenser, och som faller i bitar så fort de står inför någon form av riktigt arbete, trots evigt skryt om hur duktig man är på att hantera stressiga situationer. I hela mitt liv har jag aldrig någonsin arbetat i ett land där så många människor behövde en "handledare", som skulle hålla dem i handen och vägleda dem i sitt arbete eller rentav göra arbetet åt dem eller ständigt ösa beröm över dem för medelmåttigt eller undermåligt arbete. Likaså har jag aldrig besökt ett land där de genuint begåvade människorna sveptes så hänsynslöst åt sidan eller brutalt slagits ner till marken i jämnliketens namn, samtidigt som man försökte tränga alla människor i samma gjutform och låtsas som om alla hade exakt samma begåvningar och förmågor.

3) Det lönar inte att utbilda sig. Vaktmästaren som hoppade av grundskolan förväntar sig att få (och brukar få) samma lön som en högre administratör som arbetade hårt, fick en universitetsutbildning och har många års arbetserfarenhet.

4) Medan man låtsas vara blygsam har svenskar en tendens att grovt överskatta sina kvalifikationer och professionella förmågor. Detta gör det särskilt svårt att hitta anställda som verkligen är kompetenta, oavsett hur många som verkar finnas. Det kanske beror på alltför mycket nätverkande och behovet av att ständigt imponera nya, flyktiga bekanta. Det ALLRA STÖRSTA och mest arroganta misstaget är det automatiska antagandet att utländska kvalifikationer och erfarenheter på något sätt är (eller självklart är) sämre än svenska kvalifikationer. Ett exempel: när mina universitetsstudier i elektro- och datateknik betraktades blivande ingenjörer som blivande chefer. Därför fick vi även en gedigen utbildning i ledarskap (ty det var viktigt att utveckla ledarförmågan) och ekonomi vid sidan av de tekniska ämnen. Båda delar av examensprogrammet var obligatoriska, ingen del fick väljas bort. Det var därför mer sannolikt att en nyutexaminerad ingenjör blev vald till en chefsposition över en person som hade gått en MBA utbildning, då ingenjören ansågs besitta de kunskaper som gör en bra ledare. Många av mina vänner lätt tog steget från ingenjörskarriären till en businesskarriär inom några år, för det var många som uppskattade att de hade en stark grund i både de näringsinriktade och de tekniska aspekterna av de åtagna uppdragen. För att kunna ta samma steg skulle en svensk ingenjör vara tvungen att antingen göra en ny universitetsexamen eller gå på otaliga projektledarkurser. Svenska ingenjörer lär sig inget om ekonomi eller ledarskap i sina kurser. Så jag har sett doktorander som designat fantasifulla lösningar som skulle ha kostat många miljoner mer än det aktuella problemet som skulle lösas. Svenska ingenjörer betraktas inte som mycket mer än tekniker (alltså lekman) eller projektarbetare, medan ingenjörer i andra länder betraktas som skickliga, högutbildade individer som därför får mycket respekt. Jag gick direkt från universitetet till en ledande befattning på mitt första jobb vid 21 års ålder. Svenska ingenjörer går på "traineeprogram". Om jag nu skulle jämföra svenska ingenjörer med ingenjörer från Kina, Japan, Indien, Ryssland, Mellanöstern och Baltikum, vilka skulle jag välja då? Ett annat problem är kvaliteten på arbetet: det många svenskar lär sig på sin fiktiva "Mastersnivå" (se vidare förklaring nedan) är det utlänningar lär sig på sina 3-åriga Bachelorsprogram, med minimal handledning.

När man bor utomlands hör man väldigt mycket om hur många experter och konsulter som finns i Sverige, dvs. den typiska statistiska smörjan. Självklart spetsas öronen: utomlands högaktas konsulter, som brukar ha mångårig arbetserfarenhet och har avlagt en doktorsexamen eller åtminstone fått en riktig Mastersexamen (obs. att den svenska civilingenjörsexamen faktiskt är en Bachelorsexamen, oavsett den fantasifulla översättningen som man har valt - det är av den anledning som svenska studenter som gör sina examensarbeten i USA kallas för "undergraduates" och inte "graduate students"). En utländsk konsult är van vid att arbeta självständigt, formulera tankar, driva projekt, hantera budgetar och fatta beslut. Så med denna utgångspunkt kommer man till Sverige och upptäcker snabbt att varannan människa i Sverige är konsult. Och varannan människa är expert. För om du blir påkörd av en buss kan du plötsligt bli konsult på de traumatiska upplevelser man går igenom när man har råkat ut för en sådan händelse. Och du kan resa runt i landet och föreläsa och hålla inspirationstal i ämnet. Det fanns "konsulter" på Ericsson som hade fått sina Bachelorsexamina från KTH (Kungliga tekniska högskolan) endast tre veckor tidigare - och som dessutom hade handledare på jobbet. Men konsulter brukar väl inte ha handledare? Jag menar, brukar det inte vara de som styr det hela? Jag saknar ord för hur förvirrad jag var när jag anlände.

5) Arbetsetik/arbetsmoral: Om folk utomlands vaknar upp med en huvudvärk så äter de ett par huvudvärkstabletter och åker till jobbet. Inte här. Folk i Sverige fortsätter sig själva i ett större sjukdomstillstånd och stannar borta från jobbet i flera dagar. I sådana fall blir utlänningar/invandrare mycket mer attraktiva som anställda. På samma sätt, om en anställd utomlands ville få större bröst skulle hon förmodligen göra det på sin semester för att kunna helt återställd innan hon kom tillbaka till jobbet, då hon skulle vara väl medveten om att ingen vettig arbetsgivare skulle betrakta bröstimplantat som en sjukdom samt att resulterande komplikationer inte heller skulle betraktas som arbetsrelaterad skada. Svenskar genomgår kosmetisk kirugi på helgen och sjukskriver sig under den tid det tar att läka. Arbetsgivaren tvingas stå för 15% av sjuklönen, tack vare den lag som socialdemokraterna drev igenom förra året. Så fort brösten läkt måste kvinnan gå på semester för att visa upp sina nya bröst, en extra 5 veckors ledighet från jobbet. När jag arbetade i Göteborg hade vi en kollega som alltid var mammaledig. Under tre år såg vi henne två gånger. När hon var i 6:e månaden tog hon mammaledighet - 3 månader efter att ha fått jobbet. Dessutom blev hon gravid igen direkt efter förlossningen. Och ni vet hur lång mammaledigheten är i Sverige.

Jag har sett det positiva och det gör mig mycket glad. Men jag har även sett de negativa aspekterna och dessa gör mig helt enkelt deprimerad. Jag har bestämt mig för att inte anställa någon till reglerna är mer gynnsamma mot oss som tar riskerna medan de anställda sitter tryggt, då de vet att de alltid kommer att få lön vid slutet av månaden. Tror mig när jag säger att riskerna väger klart mer än fördelarna. Oavsett vad folk må tro så är det inte billigt att få kvalificerad arbetskraft i Sverige. Problemet är att det inte heller är billigt att få lågkvalificerad arbetskraft. Faktum är att en enkel sak som att få någon att klippa gräsmattan får grannarna att tro att man antingen är väldigt förmögen eller att man fuskar på skattedeklarationen.

Facket och socialdemokraterna har upprepade gånger skjutit sig själva i fötterna genom att driva igenom idiotiska lagar vars främsta syfte är att strypa det privata företagandet i landet. Sedan bräkar de om att näringslivet försöker orkestrera ett regeringsskifte. Som om någon behöver göra det, när de själva redan gör ett sådant fantastiskt arbete. Det ideologerna glömmer är att den svenska staten behöver de skatter som småföretagen drar in för att kunna överleva. I varje fall behåller de stora företagen inte mycket av sina pengar i Sverige. För min del så håller jag på att omstrukturera mina företag och flytta dem ur landet medan jag fortfarande har något kvar. Jag har arbetat för hårt i livet för att sluta som fattighjon.

(Human) baby used as security deposit

Never in my whole life have I read anything like this. I had to read it twice before it sank in that it was not just a plot for another wild story or Hollywood film.

Hospital holds baby for payment

Israel's justice ministry is deciding whether to prosecute a hospital that held a new born baby for two months as a "guarantee" until a bill was paid. The ministry intervened last week to force Jerusalem's al-Muqaddas hospital to return the girl to her mother, an Israeli Arab married to a Palestinian. The hospital said it was not certain Israel's national insurance would cover the $2,150 (£1,250) treatment bill.

The mother, an Israeli citizen, gave birth to triplets two months ago. The births were premature and the babies required extensive hospital treatment.

Israeli Arabs, Israeli citizens of Palestinian descent, often complain of discrimination by Israeli institutions.

Because the children's father was a Palestinian resident of the West Bank, the hospital demanded payment of the bill as it was not certain of recovering the costs from the National Insurance Institute (NII). When the woman said she was unable to pay, the hospital released only two of the babies, keeping the third as a "guarantee".

The baby kept by the hospital was not in need of medical treatment. The mother left with the babies and last week and approached the justice ministry.

"We looked into the matter with the hospital," the ministry's head of legal aid, Eyal Globus, told Haaretz. "And it turned out that things were exactly as the mother said they were - the third baby was being held there." Mr Globus was told by the hospital director that this was the normal procedure for ensuring payment.

The ministry ordered the release of the child and said it would ensure the insurance fund reimbursed the hospital.

The woman's family told Haaretz that two other Israeli hospitals had turned her away because she could not pay a deposit of $72,500 (£40,000) before being admitted.

Given reports that anti-semitism (real anti-semitism, not just ordinary criticism of Israelite policies) is again on the rise, you would be forgiven for thinking that the Israelites would want to avoid as much negative publicity as possible. But no. I mean, keeping a baby as a security deposit???? Where is the human kindness, consideration for the plight of the parents? Whatever happened to that very scarce commodity, empathy? Which Israelite would want to be forced to leave his/her newborn child in a hospital because of poverty, perceived or otherwise? And why would an insurance company not honour its obligations and pay out the sums involved for the hospital care?

This, dear readers, is the way of the world. Nothing more, nothing less. I have never heard anything like this in my life. I wonder how Israelites feel when they read these things in their papers? I guess they would have kept all three babies if the woman had not been a citizen of Israel, not that that appears to count for much. So does the National Insurance Institute routinely refuse to grant payments for treatments to Israelites with Palestinian connections? Why else would the hospital be uncertain of recovering the costs from the insurance office?

The real reasons behind Swedish unemployment levels

Someone posted a commentary on the levels of unemployment among the young in Sweden on The Local's website. As an employer myself, I simply had to comment. The following is a summary of my views. They may be harsh, but they are heartfelt. Believe me when I say that these were my objective views. Imagine if I had been subjective. Hopefully they will give an insight to the deep sense of frustration small businessmen and businesswomen feel in this country.

Why are the levels of unemployment as high as they are in Sweden?

1) It is bloody expensive to employ anyone in Sweden. Due to the massive proportions of the propaganda machine, this fact is largely ignored/disbelieved. Most Swedes naively believe that they pay between 26 and 36 percent of their salary in taxes, since much of what is actually paid by the employer is hidden, or not printed on the salary statements. So to many ignorant employees, the companies/their owners are the demons, because they can afford so much and yet refuse to pander to their employees' every whim. Yes, we really do pay as much as 2x an employee's salary for the privilege of employing that person, who then goes skiing and breaks his leg as soon as he gets a permanent contract so that we can be saddled with an additional 15% in sickness benefit contribution for the 3 years he decides that he will need to recuperate (because it's always the employer's fault). If insurance and other benefits are included then the actual figure lies closer to 3x the "official" salary. This is one of the greatest obstacles to employment. No-one wants to go bankrupt from day 1.

2) While many Swedes do work hard, the sad truth is that there are many who are inherently lazy. There is no "nice" way to say that. Sweden has become a nation of wusses who have been taught never to take responsibility for their actions, who don't realise that actions have consequences and who fall to pieces at the slightest hint of real work, despite boasting about their ability to manage stressful situations. I have never in my life worked in a country where so many people need a "handledare", to hold their hand and tell them how to do their jobs or do it for them or give them more than normal levels of praise for doing an average or below-average job. In the same light, I have never visited a country where the genuinely talented people were so cruelly disregarded and/or knocked down to size in the name of "equality", while trying to force people into the same mould and pretend that everyone has the exact same levels of talent and capability.

3) Education does not pay. The janitor who dropped out of school expects to get (and usually gets) the same salary as a senior administrator or higher who worked hard, went to university and has years of experience.

4) While pretending to be modest, Swedes tend to grossly overestimate the true worth of their qualifications and their professional capabilities. This makes it extremely difficult to find truly competent staff, regardless of how many there appear to be. This is perhaps due to too much networking and the need to constantly impress new, fleeting contacts. The BIGGEST and most arrogant mistake is the general assumption that foreign qualifications and experiences are somehow (or must be) inferior to Swedish ones. A case in point: in my foreign B.Sc. engineering programme, prospective engineers were regarded as prospective managers. We were thus taught management skills and economics alongside the engineering subjects. Both sections of the programme were compulsory. A graduate engineer was therefore more likely to be selected for a management position (even without an MBA) over a person with an MBA, under the premise that "an engineer is by definition a manager - and a good one at that." Most of my friends moved effortlessly from engineering to management careers within a few years, as it was widely appreciated that they had a solid foundation in both the business and technical aspects of any dealings. To do that in Sweden you would have to do a new university degree or go on numerous "project leader" courses. Swedish engineers do not learn anything about economics or management in their programmes. So I witnessed Ph.D. students designing wild solutions that cost many millions more than the actual problem that was to be solved. Swedish engineers tend to be regarded as little more than technicians or project workers, while engineers are regarded as highly skilled individuals in other countries. I left university and went straight into a management position in my first job at 21 years of age, with technicians reporting to me. Swedish engineers join trainee programmes. Now if I compare with engineers from China, Japan, India, Russia, the Middle East and the Baltics, who would I employ? Another problem is with the quality of the work: what many Swedes learn at their fictitious "Master's" level (see explanation below) is what foreigners learn at the 3-year B.Sc. level (e.g. UK and commonwealth), with minimum supervision.

When you are abroad, you hear much about how many experts and consultants Sweden has, etc., the typical statistical drivel. Of course, your ears perk up: overseas, a consultant is held in high esteem, usually has years of working experience, usually a Ph.D., or at least a proper Master's degree (note that the Swedish civilingenjörsexamen is actually a B.Sc., regardless of the fancy translation they have chosen - that is why the students who do their thesis work in the US are called undergraduate students, not graduate students). A foreign consultant is used to independent work, formulating thoughts, running projects, managing budgets and making decisions. So based on this preconceived definition you arrive and realise that everyone in Sweden is a consultant. And everyone is an expert. Because if you get hit by a bus then you can suddenly become a consultant on the trauma involved in coping with such an ordeal. And you can go around giving "lectures" and inspirational speeches on the subject. There were "consultants" at Ericson who had only got their B.Sc. degrees from KTH (The Royal Institute of Technology) three weeks before - and they had supervisors on the job. But consultants don't have supervisors, do they? I mean, aren't they usually the ones running the show? I was puzzled beyond words, baffled beyond belief.

5) Work ethics: If people abroad wake up with a headache, they take a couple of aspirins or other painkillers and set off to work. Not here. People will themselves into a greater state of illness and stay away from work for several days. Foreigners become much more attractive as employees in this case. Similarly, if a foreign employee wanted to get breast implants, she would probably do it on her holiday so that she is nice and recuperated when she comes back to work, knowing full well that no sensible employer would consider breast implants to be an illness, and they would not regard any resulting complication as a work-related condition. People here do it on the weekend and then call in sick for the time it takes for it to heal. The employer gets stuck with a 15% sick pay bill, thanks to the law pushed through by the Social Democrats last year. As soon as she heals, she has to go on holiday to show off the new breasts, another extra 5 weeks off from work. Yeah! When I worked in Göteborg, we had 1 member of staff who was always on maternity leave; in three years we saw her twice. She went on maternity leave when she was 6 months' pregnant - 3 months after getting the job - and became pregnant again right after giving birth. And you know how long maternity leave is in Sweden.

I have seen the positive and that makes me happy. But I have also seen the negatives and these simply depress me. I have resolved not to employ anyone until the rules are more favourable to those of us who put our butts on the line taking the risks while employees rest safe in the knowledge that they will always get a paycheck at the end of the month. Believe me, the risks far outweigh the benefits. Contrary to popular beliefs, highly skilled labour is not cheap in Sweden. Neither is low-skilled labour. In fact, a simple thing like getting someone to cut your lawn causes your neighbours to think that you are very wealthy and/or cheating on your tax declarations.

As to the unions, they and the Social Democrats have repeatedly shot themselves in the foot by instituting inane laws designed solely to strangle private enterprise in this country. And then they bleat about businesses trying to orchestrate a change of government. As if anyone has to do that, when they are doing such a good job of that themselves. You see, what the ideologists forget is that the Swedish state needs the taxes from small businesses to survive. The larger companies don't keep much of their money here anyway. As for me, I am restructuring my businesses and moving them the hell out of here while I still have something left. I have worked too hard in this life to end up a pauper.