Arbetsgivarna vs. surfande anställda

Än en gång är den stora nyheten att varannan arbetsgivare kontrollerar sina anställdas internetanvändande på arbetstid. I de senaste undersökningarna erkänner nästan 20% av de tillfrågade att de surfar i flera timmar varje dag på arbetsgivarens bekostnad. Ungefär 14% uppger att de surfar i en timme på jobbet varje dag.

Av egen erfarenhet och som erkänd "nyhetsjunkie" vet jag hur svårt det kan vara att begränsa sig till en förutbestämd surfningstid, särskilt när man har börjat läsa någon artikel som är lång, men intressant. För fem år sedan började jag läsa en större mängd utländska artiklar på nätet. Ett år senare märkte jag att jag ägnade upp till två timmar av varenda arbetsdag åt att läsa tidningar och opinionssajter på Internet. Och sedan ytterligare en timme på kvällen när jag kom hem. Jag chattade ytterst sällan (Yahoo Messenger), bara med någon avlägsen släkt eller kollega, och endast någon enstaka gång i månaden. Men den stora webben höll på att utveckla, det var spännande, och jag ville inte missa allt som hände och alla möjligheter som fanns (och som fortfarande finns). Jag minns att jag aktivt deltog i flera debatter på amerikanska och europeiska webbsidor när amerikanerna invaderade Afghanistan, och läste bloggar från hela världen före och efter Irakkriget drog igång. Timmarna bara rullade iväg. Det var lättare och billigare att surfa på jobbet, då man fortfarande hade modemuppkoppling hemma, men bredbandshastighet (minst 10 Mb/s) på jobbet.

När Irakkriget började så var jag egen företagare, men även innan dess hade jag börjat inse hur mycket tid som slösades bort på grund av mitt surfande. När det var jag som hade ansvar för att betala min egen lön så fick surfandet en helt ny betydelse. Inte ville jag att företaget skulle gå under på grund av att jag inte ägnade åtminstone merparten av dagen åt att arbeta? Idag surfar jag på lunchtid (på jobbet), eller vid slutet av dagen (hemma). Om jag kommer till jobbet väldigt tidigt på morgonen så må jag kolla på någon nyhetssajt i några minuter, men bara för att läsa rubrikerna för att få en uppfattning av vad som händer i världen just då. Sedan sätter jag igång med dagens arbete. Det är inte lätt. Det kräver ett stort mått disciplin. Men det är det väl värt.

I dagens värld tycker jag att alla arbetsgivare har, och skall även i fortsättningen ha rätt att få veta vad sina anställda gör på jobbet. Då det är främst arbetsgivaren som bär det slutgiltiga ansvaret för all verksamhet som sker via företagets datorer måste de kunna ta reda på om anställda bl.a. besöker porrsajter, laddar ned pornografiska material, skickar ut spam, marknadsför egen verksamhet, laddar ned upphovsskyddat material eller begår någon brottslig handling på jobbet.

Och eftersom det redan kostar så mycket att ha anställda i Sverige, så ligger det i arbetsgivarens intresse att veta hur stor del av arbetsdagen ägnas åt allt annat än att just arbeta. Det är sedan länge bevisat att företagets effektivitet och vinstmarginal försämras ju mer de anställda surfar, skickar privata e-postmeddelanden, betalar räkningar och kontrollerar buss-, tåg- och flygtrafik på jobbet. Det är lika illa som att sköta egna affärer på jobbet per telefon, t.ex. när sekreteraren ringer upp vänninan eller barnvakten och pratar i timmar på företagets bekostnad för att hon tror att det är gratis. Sådant kan man väl göra hemma!

Det kan inte vara rätt att anställda får stjäla tid från sin arbetsgivare på det sättet. Som företagare och arbetsgivare kan jag säga att information om privatsurfning skulle vara väldigt intressant vid just uppsägningar och löneförhandlingar. Och det är helt rätt att det ska vara så. Man har redan tagit en dyr och stor risk att sticka ut nacken och anställa personal med allt vad det innebär. Det är fullständigt obegripligt att anställda blir upprörda över att datatrafiken på arbetet kontrolleras av arbetsgivaren. Man skall snarast ta det för givet: man är ju där för att arbeta och inget annat. Vill de inte att privatkorrespondens skall kontrolleras på jobbet skall de inte skicka sådana på jobbet.