Om naivitet, dumhet och ansvarstagande

Under den gångna veckan har det rapporterats om den man som står just nu inför rätta i Malmö, anklagad för att ha lurat allt från ett par hundra till tusen unga "flickor" till ha sex med honom, alternativt för våldtäkt. Den yngsta sägs vara blott 12 år gammal. Det är naturligtvis synd om flickorna och det är hemskt att det finns sådana vrickade människor som utnyttjar minderåriga. Men händelserna väcker flera frågor, som alla kommentatorer tycks helst vill undvika.

För det första, så är de flesta av dessa påstådda "flickor" inga barn, oavsett den tvetydiga definitionen på just detta begrepp i Sverige. De är tonåringar. Flera av dem sägs vara mellan 15 och 17 år gamla. Alltså inga idioter. En av dessa tonåringar åkte dessutom hela vägen från Stockholm till Malmö för att träffa en person som hon endast haft kontakt med i ett chattrum. Jag vet av egen erfarenhet (som vuxen) att det inte är precis billigt att göra så, även för en ungdom, främst på grund av att det är X2000 som trafikerar den sträckan. Ska man få en billig biljett så måste man planera sin resa långt i förväg och det antar jag att hon - och de andra som träffade denna man - gjorde. Vad förväntade hon sig? Så jag ställer den första frågan:

1. Hur dumma är svenska tonåringar egentligen? Men jag får återkomma till denna punkt.

En tonåring som bor med sina föräldrar hoppar på ett tåg och reser 4 - 6 timmar från Stockholm till Malmö utan att hennes föräldrar märker något eller utan att de blir misstänksamma om de väl märker något. Inte heller tycks någon ha sagt något när hon kom tillbaka, troligtvis dagen därpå. Och så kommer jag till min andra fråga:

2. Hur dumma är svenska föräldrar egentligen? Lär de inte sina barn att vara uppmärksamma, har de inte uppsikt över sina barn? Även om de inte har det, bör de väl ha uppfostrat sina barn tillräckligt väl så att dessa inte springer till vem som helst, när som helst, bara någon vinkar till dem.

Jag kan förstå att ett barn under 8 år eller i värsta fall, upp till 10 år gammal kan vara lättpåverkat, och kan lockas/luras till att göra saker som han/hon inte annars hade gjort. Däremot är det väldigt svårt för mig att förklara beteendet bland tonåringarna som går rakt in i sådana fällor med vidöppna ögon med något annat ord än dumhet.

Vi lever i en del av världen och i ett land som har oavkortad tillgång till information. Vi befinner oss inte på något öde ställe där man aldrig sett på tv, lyssnat på radio, eller läst en tidning. Vad är det för fel på oss? Var har denna dumhet kommit ifrån?

Allmänheten är alltid snabb att skylla på den ena parten utan att titta på den andra sidan av mynten. Hur lätt är det att tvinga/"lura" en tonåring att av egen fri vilja resa långt bort från sitt trygga hem till en främmande man/kvinna?

Med engagerade föräldrar/vuxna och förståndiga tonåringar skulle hälften av sådana faror försvinna. Men historien har visat att det finns en stor brist även på vuxna förebilder.

För inte så länge sedan rådde det stor hysteri om en hiv-smittad man av iransk ursprung som hade haft samlag med uppemot 180 olika svenska kvinnor under en tremånadersperiod, samtidigt som han hade en fast flickvän. Polisstationer runt om i landet fick ta emot massvis med samtal från livrädda kvinnor som trodde sig ha haft samlag med denne man. Bara en av de påstod att det var våldtäkt. För att kunna ha samlag med så pass många kvinnor på en så pass kort tid betydde att de flesta hade haft sex - och dessutom oskyddad sex - med honom bara några timmar efter att ha träffat honom. Men det hindrade inte de flesta från att hävda att han hade "lurat" dem till att ha sex med honom. De anklagade honom för att ha ljugit, osv., osv. (Inte för att skämta om en sådan allvarlig händelse, men man får alltså ta det för givet att de berättade hela sanningen då de raggade upp en främmande man på en bar och hade sex med honom 2 timmar senare, alltså de ljög inte om något). I stället för att erkänna det som alla vet, att de hade varit fruktansvärt dumma och ansvarslösa, för att inte säga promiskuösa, blev de utmålade till offer. Inte en enda av de spaltmetrar som ägnades denna sorglig historia utforskade den andra sidan av mynten. Kvinnorna hade inget ansvar för det som hände. De gjorde inget fel. Fritt fram att göra det igen alltså.

Män ljuger. Men det gör även kvinnor. Folk ljuger. Därför bör man vara försiktig och förnuftig när man kommer i kontakt med främmande människor, oavsett vilket medium man använder. Tänk om tidningarna i hiv-fallet hade upplyst eller påmint sina läsare om detta? Tänk om föräldrarna hade kallat sina barn till sig och läst om fallet högt till dem och berättat några sanningar? Då hade dagens tonåringar nog tänkt sig före innan de gett sig av på sitt lilla äventyr.

Tänk om dessa flickor hade sagt, "nej, jag kommer inte", frågat varför mannen/kvinnan ville veta vissa saker, eller anmält förövaren till sina föräldrar? Hur många av dem hade blivit utnyttjade då? Jag har svårt att tro att de flesta av dessa tjejer inte visste precis vad de gjorde. Några gjorde det säkert för att de tyckte att det var spännande, att det var en ny erfarenhet. Det handlade inte om naivitet, utan snarast om ren dumhet. Tonåringar behöver inte människor omkring sig som gör allt för att idiotförklara dem och säga att de "inte har gjort något fel". I stället behöver de en rättfram vuxen som berättar precis hur världen ser ut: att barn som gör dumma saker kan råka väldigt illa ut.