Svensk sjukvård

I flera år har många svenska patienter fått vänta i kö på att få vård. DN rapporterade om en modig dam som tröttnade på smärtan och åkte till sjukhuset Klinikum Neustadt i Tyskland på egen bekostnad (mot ett nja från Försäkringskassan). Där fick hon en ny knäled och en förstklassig rehabilitering:

Hon beskriver tiden på sjukhuset nästan som en dröm. Vården var professionell, hon blev väl bemött, hade eget rum större delen av tiden med sjöutsikt över Lybeck bukten. Hon blev inte utskriven förrän hon genomgått ett omfattande rehabilliteringsprogram med träning i bassäng, olika former av massage, lavendelbad och inpackningar. Till och med maten på sjukhuset får beröm av henne inte minst för att den ställdes fram på borden av servitriser i "vackra grårandiga kläder".

- Det var som i en annan värld. Strax innan jag skulle skrivas ut från kliniken i Neustadt kom det ett studiebesök från Södertälje sjukhus i korridorerna. Min tyske läkare bad mej ta hand om dem en stund efterson jag kunde språket. Jag visade då mitt rum och de lokaler jag sjuktränade i. Studiegruppen var häpen. "Flicka lilla är du här på semester" sade en av besökarna från Sverige.

I ett demokrati skall folk ha rätt att välja vart de vänder sig för att få vård. Och betala man så mycket av sin lön i skatt skall man självklart få den bekostad av Försäkringskassan.

Det är väldigt bra att svenskar har öppnat ögonen och börjat inse att den svenska vården inte alls är den bästa vården man kan få. Tänk på: att bli behandlad och rehabiliterad på en gång, utan att slussas runt som bagage! Det finns faktiskt länder, t.o.m. där man inte har stora resurser, som lägger stor vikt på sjukvård, sjukhus, valfrihet och inte minst bemötandet av patienterna.

Den dag jag behöver vård tänker jag göra som vilken medveten konsument som helst: jag kommer att undersöka de länder som är intressanta utifrån kompetens, bemötande, bekvämlighet, rykte, väntetid och pris. Och sedan kommer jag att jämföra dessa med det som erbjuds i Sverige. Inte ska jag sitta och vänta i evighet med smärta och allt det innebär, när experthjälp finns inte långt bortom gränsen!

En annan sak som jag ofta tänker på: här är det sällan som någon straffas (indragen legitimation, fängelse, m.m.) för att de varit vårdslös eller slarvat med diagnosen eller medicinen så att patienten kommit till skada eller dött. Alla skyddar varandra och HSAN delar ut "varningar" -och även det motvilligt- skyller på rutiner och skickar den "anklagade" tillbaka till jobbet och nästa intet ont anande offret som väntar. Och i de få fall där man lyckas få skadestånd så handlar det om väldigt låga belopp.

Utomlands är det annorlunda. Det finns en heder bland sjukhuspersonal som gör att de gör det rätta och tar sitt ansvar och bestraffning när de gjort fel. Inga systemfel eller fel i rutiner. Gör de inte det så gör någon annan hederlig människa en anmälan direkt. Ingen vill bli åtalad för medhjälp! Och skadeståndsbeloppen är väsentligt högre än i Sverige.

Åtminstone detta borde ge en blivande patient lite tilltro till de utländska systemen. Men så fort någon talar om att resa utomlands för att få vård så fylls tidningarna och tv-skärmarna med politiker och personal från Försäkringskassan som uttrycker sin oro för dessa vilseledda människor som tror att vården någonsin kan bli bättre än i Sverige. Vi ska vara ytterst försiktiga, säger de, vi måste vara säkra på att den utländska vården är "lika bra som den vi får här i Sverige" eller "kan likställas med den svenska sjukvården", osv. De hyser alltså inga tankar på att det faktiskt kan vara bättre, och kanske t.o.m. klart mycket bättre! Precis som man gör när man börjar tala illa om friskolor och allt annat som ger folk ett val i livet.

Skrämselpropagandan mot utländsk sjukvård och privat sjukvård i Sverige måste sluta. Sverige är inte bäst på allt.

Läs även: Svensk sjukvård klart sämst på att ta hand om patienterna