Missbruk av p-piller och det personliga ansvaret

Första gången Caroline, 20, tog akut-p-piller var hon 16 år. Sedan dess har hon tagit minst 15 doser. – Jag vill inte men det blir så ändå, säger hon.

Visst.

En märklig artikel publicerades i Aftonbladet igår. Av det framgår att att kvinnor missbrukar akut-p-piller genom att använda dem som preventivmedel. Och att resultatet av en marknadsundersökning "mörklades av Nycomeds företagsledning" samt att "personalen fick munkavle". Det som alltså antyds är att det är företagets fel att unga kvinnor inte lyssnar på de råd som ges och inte läser på förpackningen innan de bestämmer sig för att äta sådana piller. Man kan nästa förutspå vad nästa steget blir. Såsom alltför ofta i Sverige så blir denna upptrappning säkert ett underlag för ett framtida lagförslag om att skärpa kontrollen och tillgång till akut-p-piller, kanske t.o.m. straffa tillverkaren, "för att skydda unga kvinnor från missbruk". Motiveringen skulle vara att eftersom antalet aborter ökar bland dessa kvinnor så gör akut-p-pillren ingen nytta och därmed kan tillgång till medlet begränsas. Det vore verkligen synd.

En annan tanke slog mig: är det inte märkligt att det är de unga och oansvariga som alltid får dessa medlen gratis (dvs. på skattebetalarnas bekostnad), samtidigt som ansvariga människor som sliter måste betala för det? Själv visste jag inte det förrän jag hade läst artikeln. Caroline, ovan, säger att "det blir så ändå". Det gör det definitivt inte. Hon är helt enkelt oansvarig. Och hon som började använda akut-p-piller redan när hon var 16 år borde ha lärt sig ett och annat om hur man skyddar sig under alla dessa år.

När jag var 7 år gammal såg jag hur min mamma kastade ut sina p-piller på läkarens råd. Hon närmade sig 30, och läkaren hade påminnt henne om riskerna med att äta p-piller (före och) efter en viss ålder, då det innebar ökad risk att drabbas av cancer och blodpropp. Samma sak gällde preventivmedlet som hon brukade få i form av injektion var tredje månad. Mina föräldrar återgick till kondomer. Vi lärde oss i skolan (sex- och samlevnad, mellan 8 och 12 år) att ju tidigare man börjar äta p-piller och östrogen-piller (dvs. under tonåren) och ju längre man äter dem (t.ex. fram till 30-årsåldern), desto högre risk man löpte att bli drabbad av de allvarligare biverkningarna. Allt detta hände för 25 år sedan, i ett land som då kallades för ett u-land.

Om vi visste allt detta för 20 - 30 år sedan, hur kommer det sig att dagens kvinnor i informationsåldern och i så-kallade i-länder påstår sig vara ovetande om de faror som de utsätter sina kroppar för? Så att de t.o.m. kan stämma tillverkarna för att ha "orsakat deras cancer"?

Om 10 - 15 år när Caroline vill få barn och inte kan bli gravid på naturligt sätt då hon försämrat eller förstört sina chanser genom sitt oansvariga beteende kommer hon att springa tillbaka till skattebetalarna och kräva att få hjälp med konstbefruktning, utan en tanke på att hon kanske bär något ansvar i det hela. Ännu värre blir det när hon upptäcker att hon har fått cancer eller diverse hälsoproblem vid en tidig ålder. Inte kommer hon att tro att p-piller (akut eller inte) kunde vara orsaken, trots att det står på förpackningen. Kommer någon att våga påminna henne? I Sverige? Inte en chans.