Alla företag borde ha en välutbyggd backup stab

Ibland undrar man om den svenska fackföreningen verkligen vill överleva, om de verkligen vill det som är bäst för sina medlemmar. Den här gången är det Transport som hotar den redan hårt pressade flygbranschen med strejkaktioner. Jag får nog planera redan idag att boka alla framtida flygresor för familjen och personalen via Köpenhamn. Vi har länge ansträngt oss benhårt för att inte boka någon flygresa med SAS. Nu får vi antingen välja bort alla svenska flygplatser eller hyra privatplaner för att allt ska fortsätta att gå smidigt. Och hur många har råd med det sista?

Jag tycker - har faktiskt länge fantiserat om - att alla svenska företag borde se till att skaffa sig en ordentligt utbyggd backup stab. För varje person de anställer ska de se till att rekrytera en till för samma position, och träna denna person i arbetsuppgifterna i ett avlägset backuplag. Det kan vara av strategist och ekonomiskt värde att behålla backuplaget utanför landets gränser. Den dag företagets svenska anställda bestämmer sig för att de hellre vill följa facket blint mot sin egen undergång så plockar man helt enkelt in backup-personalen och sätter dem i arbete. Och låta den som inte vill ha kvar sitt jobb strejka. Visa för de att det inte saknas ersättningspersonal. Hellre detta än att låta företaget drivas i konkurs av facket.

För vilka är det som tjänar på att ständigt gå ut i strejk? Förutom facket alltså? Vilka är det som kommer att bli uppsagda när kunderna flyr ett företag som alltmer ses som opålitligt pga. av de anställda alltid tycks vara på väg att gå ut i strejk? Inte facket. Den svenska fackföreningsrörelsen har gjort något som liknande rörelser i resten av världen (förutom de som är fullständigt korrupta) inte lyckas göra. Den har nämligen sett till att kunna existera helt oberoende av sina medlemmar. För här får man inte bara fackliga avgifter av sina medlemmar, de får även en rad andra avgifter (utpressningsmedel) från företag, t.o.m. from verksamheter där de inte har några anställda. Det handlar alltså om två saker: girighet och makt. Välkommen till Sverige.

Så säger fackordfarande Per Winberg om det bud de fått av arbetsgivaren, som ligger i linje med vad övriga på arbetsmarknaden har fått:

"Vi har en del att ta igen efter de senaste fem åren."

Alltså han skiter fullständigt i huruvida de berörda företagen klarar av det eller inte. Ska ett fåtal få mer nu för att bli arbetslösa strax därefter, när företagen går under? Eller ska de får mer nu för att en del av sina kollegor ska bli arbetslösa, när företagen inte klarar av kraftiga löneförhöjningar?

Och så säger regeringen att "arbetsrätten inte ska ändras". Om något visar att den måste ändras, så är det detta senaste utspel av Transportfacket. För om det fortsätter så, så kommer inga företag att våga expandera eller teckna kollektivavtal, och det kommer definitivt inga nya jobb.

En annan sak slank in mina tankar för länge sedan: är det så att facket och oppositionen har gått samman för att sänka regeringen genom att försöka få så många som möjligt att bli av med sina jobb före valet 2010?